sofiagehlin

I mitten av december är min lägenhet uthyrd. Just nu känns det bra! Men när jag har packat allt och ska stänga min dörr för (förhoppningsvis) sista gången kommer jag gråta som ett barn.

Jag började med att flytta ihop med min kille. Vi bodde ihop i ett år. Det funkade inte, så jag flyttade hem till Kumla. Bodde där i ca 2 veckor tills jag fick ett meddelande av en tjejkompis. Jag fick hyra av henne i andra hand. Hennes mysiga lilla etta.

Dock trivdes jag inge bra där. Jag ville inte bo där, jag ville bo med honom jag var kär i!

Så fick jag höra talas om den stoooora tvåan med kakelugnar. Jag flyttade dit efter att bara ha bott i ettan i 3 månader.

När jag kom till min tvåa kände jag mig ÄNTLIGEN hemma ❤ mitt hem, min trygghet!

Nu har jag bott där i 1,5 år och jag och min kille har alltså bott ifrån varandra i precis 2 år. Typ idag är det exakt 2 år sedan jag flytta hem till Kumla.

Jag har lärt mig så otroligt mycket av att bo själv. Jag har förstått att livet inte alltid är en dans på rosor. Ska nått hända måste jag ta hand om det. Vem går annars ut med soporna? Jag har lärt mig att ta hand om mig själv på ett helt annat sätt. Jag är jätteglad att jag fick chansen att bo själv. Eller att jag tog chansen!

Jaja.. Nu säger jag "Bring it on again och godnatt" :)