sofiagehlin

Hur som helst, idag har vi inte gjort något speciellt. Eller jo, Viggos kusin har varit här och lekt. Vi skulle bära in vår nya soffa och helt plötsligt var de borta från gården. Viggo vet att han aldrig någonsin får dra iväg.. men nu skulle han väl vara tuff. Jag hoppade på cykeln och drog till sofielund i full fart. Var helt säker på att de var där och lekte. Men nej. Jag trampade vidare i panik.. nere vid lärkan hittade jag dom. "Vi tänkte träna. Sen skulle vi vidare till Monica (Viggos dagmamma)." Jag gick i taket! 

Alltså Viggo, han som aldrig har vågat. Har han fått ett nej har har sällan vågat trotsa det. Den lilla, fega plutten som gärna står på mina fötter. Nu börjar han bryta sig fri. Detta är en helt ny värld för oss. 

Till råga på allt, slog jag i knät när jag cyklade som en galning. Så nu är det uppsvullet oxå.. det kändes kul. Väldigt värt. 

På kvällen vågade jag mig till träningen. Älskade träning. Jag tog det lugnt och det gick bra. Svårt att ta djupa andetag när det blev tungt. Men det är väl kroppen som inte har varit igång ordentligt. Under 4 veckor har jag knappt gått till brevlådan. Jag har inte ens orkat stå upp när jag har borstat tänderna. När jag har duschat har jag suttit ner. Gick jag för snabbt upp för trappan höll jag på att dö av andnöd.. fruktansvärda veckor som sjuk. Jag vill aldrig vara med om det igen.. 

Storhandlade efter träningen. Städade köket och rensade kylskåpet. Bra dag ändå. Trots Viggos rymning.. 

Vår soffa har äntligen kommit. Blev bra ute i lilla rummet.