Allmänt

Söndag 27 februari.

Vad ska man säga? Ångesten har varit ett faktum dom senaste dagarna. Jag har undvikit socialamedier så gott det går. Jag klarar inte av att se och läsa om allt som händer i Ukraina. Jag lider med alla som får sina liv förstörda men även så blir jag livrädd över vad som komma skall. Är det vår tur snart? Hur kan man vara så känslokall och maktgalen? Jag kommer aldrig att förstå det. Helt oskyldiga människor. Jag säger det igen, jag fattar inte 💔 

Ena sekunden kan jag känna en gnutta glädje. Men så kommer jag på mig själv att tänka "är det ens värt att planera ett bröllop?" 
"Kommer mitt hem snart vara en ruin?" 
"Kommer vi behöva fly? Vart ska vi ta vägen?" 
Det här är mina tankar.. tyvärr andras verklighet. 💔 

Dessa dagar har varit så deppiga. Men till och från har det ändå varit bra. 

Viggo och Micke har varit i sälen. Jag var ensam hemma söndag-torsdag. Jag blev totalt insnöad i tisdags. Kom inte ut med bilen. Så en av mickes anställda fick köra mig till jobbet. Eftermiddagen gick åt till att skotta fram bilen. Herregud va jag höll på. Svetten rann. Sen kom en annan snäll anställd och plogade av gården åt oss. Evigt tacksam för det! 

Kvällarna spenderades hemma i sängen. Jag tittade på film och bara njöt av ensamheten. Det behövde jag! 🙌🏼 

I fredags var vi ute och åt. Viggo har fått upp ögonen för oxfilépasta. Så det blev stora torget för hela slanten. 

I lördags var vi hemma hos sara, Lisa och William. Vi åt mat och hade mellomys. Hjärtröstade för hela slanten. 

Idag hade viggo en kompis här. Vi spelade Pokémon, grillade korv och så lekte dom en massa. Visst ja. Viggos andra framtand åkte ut i går. Såå nöjd! 🦷

Ikväll kom sara över. Vi käkade tacos och beställde inbjudningskorten till bröllopet. 

Sovdags nu. Sov så gott! 

(null)