Lördag 30 juni ☀️

En olycka kommer sällan ensam, har jag hört.. & det verkar ju stämma. 

Ingen har missat min mardrömsvecka. För det är precis vad det har varit. En mardröm. Nu ser jag ljuset i tunneln.. svullnaden är på väg ner. Men det är fortfarande långt ifrån bra. 

Nog om det. 

Natten till fredagen mådde Astrid inge bra. Hon hade bajsat ner hela badrummet. Tänkte att hon bara ätit något dåligt.. hela fredagen sov hon. Utan mat & vatten. Jag var helt säker på att hon skulle bli bättre tills idag. Men nej. Hon bara sover. Sist var hon förstoppad. Det problemet har vi inte nu.. idag på eftermiddagen ringde jag till veterinären. De ville att jag skulle komma in med henne eftersom en katt torkar ut direkt. Men nu ör hon borta!!! Jag hittar inte henne. Micke säger att hon förmodligen är på jakt efter mat. Jag är helt säker på att hon har gått undan för att dö. Katter gör tydligen så. Jag var helt knäckt här på eftermiddagen. Letade hysteriskt efter min älskade kattjäkel! Men inte någonstans :( 

Jag klarar inte av en till kattförlust. Jag gör fasiken inte det!! 

Kvällen blev iaf bättre. Vi åkte ut till Sara, Lisa, William & lenas stuga. Vi grillade, hängde i stallet, red, körde häst & hade lördagsmys med bamse. Supetmysig kväll. Viggo kommi säng 22.30 sååå imorgon blir det sovmorgon. Iaf en liten stund. För imorgonrmiddag ska Viggo på marknad/loppis med sin morfar. Då har jag hela förmiddagen på mig att leta efter Astrid. Usch, tänk om jag hittar henne död.


💔💔💔💔💔💔💔💔

(null)

Fredag 29 juni 🙌🏼

Plötsligt händer det! 
Imorse vaknade jag upp, svullen såklart. Men tusen ggr bättre än igår! 
Jag tror att en ordentlig (ensam) nattsömn gjorde susen! 

Otroligt skön morgon. Vaknade vid 08, lyssnade klart på mitt poddavsnitt (det jag inte vågade lyssna klart på igårkväll), duschade, gick ner, satt på kaffe & tittade på Vanderpump Rules. Helt fantastiskt att få vandra runt här hemma i godan ro. 

Vid lunch åkte jag ut till Kumla. Jag, pappa & Viggo gjorde hemmagjord pizza till lunch. Sen var det massa lek tills Viggo stupade av trötthet.

Väl hemma var det lugnt. Vi hade fredagsmys, godis & Cars 2. 

(null)

Jag & Viggo plockade i trädgården idag. Älskar det! 

Detta är ett helvete!

Det är inte muntert nu, inte någonstans. Jag har så gott som gått igenom en hel renovering. Tagit bort cellförändringar & opererat truten. Men blir det nå bättre då? Absolut inte! Inte någonstans verkar den här kroppen återhämta sig.. jag fattar inte. Det blir bara värre. Det jag äter om dagarna är massa tabletter. Jag lovar att jag förmodligen kommer få magsår, pajad lever, svamp & allt annat som hör till. Mitt sommarlov 2018 spenderades i sängen med alla möjliga åkommor.. det är typ så det känns. 

Jag kan inte äta. Så jag har ingen ork & är på ett fruktansvärt humör. Ansiktet värker, ömmar & stramar. Halsen gör hysteriskt ont i dag. Är helt svälld där nu helt plötsligt. Så jag blev hypokondriker här på kvällen. Fick panikandnöd. Trodde jag skulle dö. Inbillade mig att jag reagerat på antibiotikan. Ni hör ju, det här är kaos! Jag var sååå rädd inför detta ingrepp. Att själva sågandet skulle vara det värsta. Well not so much.. det är nu livet suger ordentligt. 

Iaf så mitt i allt elände är jag ensam oxå. Hade sett fram emot det. Men nu är det bara sjukt tråkigt.. Viggo är hos sin mormor & morfar & Micke är på typ kurs. 

Idag ringde tandläkaren jag hade igår. Hon ville bara kolla hur det var med mig. Hur gulligt?! Skulle inte svullnaden gått ner rejält u helgen måste jag komma in på måndag igen. Då misstänker hon att mitt käkben tagit skada. Eftersom jag är rund som en boll i ansiktet. Det vore väl toppen. Ett skadat käkben till råga på allt. Pricken över it.. yey! 

Bitterheten har tagit över mig helt. Eller hopplösheten kanske är bättre. Jag ber sååå hårt till gud nu att svullnaden går ner under natten. 🙌🏼 

(null)


Känner att det är sååå mycket glamorösa bilder på mig just nu. Well this is my fucking life right now..