sofiagehlin

Livet är upp och ned kan man absolut säga. 

I fredags hämtade jag hem Micke från sjukhuset. Det blir bättre och bättre, jag ser verkligen de små framstegen. Men det är långt ifrån bra. 

Just nu får jag helt enkelt förlita mig på mina föräldrar. De dagar jag börjar tidigt får Viggo sova hos dom. Tack gode gud för mina föräldrar ♥️  Vad hade vi gjort utan dom? Sen måste jag också säga, vilka vänner vi har! Herre min gud. Så många som har hört av sig och erbjudit hjälp. Är så otroligt tacksam!! 

Dagarna går i ett. Helst av allt ska Micke inte bli lämnad. Men jag behöver jobba, skjutsa barn, ränna på aktiviteter, handla och allt det andra. 

Om det bara hade varit allt det här.. nu är jag även konstant orolig. Rosacean kommer blossa upp, håret kommer tappas och det lilla hår jag har kvar kommer vara grått och stå rätt upp. 

Kommer krävas en hel del botox, hårförlängning och många timmars ipl-behandlingar om jag ska få bukt med det här.. 

Skämt o sido. Det jag bryr mig om är att Micke ska bli frisk. Det andra kunde jag inte bry mig mindre om faktiskt. Inte just nu iaf! 

Ikväll hade jag en rätt vanlig kväll och det kändes skönt. Sara och jag tog en spontanpromenad i blåsten. Sen gick vi hem till mig, lagade hamburgare och grejade. Skrattade så jag låg dubbelvikt. Det behövde jag ♥️ 

Klockan 21.30 försöker jag få i Micke nått att äta. Han säger "tror jag är lite sugen på kräm med mjölk". Jag kastar mig in i bilen, drar till Ica och köper massor med kräm, mjölk, fil och drickyoghurt. Min älskade älskling! 

Så… when lives gives you lemons, make orange juice and leave the world wondering how you did it! 🍊

Ironin när vi ligger nedbäddade bland en massa citroner.